Kulturhistoria

Stridsfjorden

På sommaren år 1196 fick den dåvarande kung Sverre över Norge veta att det utbrutit stridigheter och oroligheter i Ranrike, det som i dag är norra Bohuslän. Upprorsmännen med biskop Nikolaus Arnessön som ledare hade som syfte att få bort kung Sverre från makten.
På hösten detta år kom Sverre med 20 till 30 mindre skepp till Sämsfjorden nuvarande Sannäsfjorden och fick reda på att fienderna låg i Saltösund (Tjärnö). Kung Sverre for själv upp mot Koster för att ta reda på hur stor fiendeflottan var. Biskopens flotta var mycket stor, 5 långskepp och 120 mindre fartyg allt som allt beräknas det ha varit ca 5000 man. På väg tillbaka rodde han till Havsten, där han fann och jagade en av fiendens vaktposter på flykt. Under tiden hade en del av fiendens styrka begivit sig till ett ställe som hette ”Mugvallarne” (Måkesund?) och där dragit upp sina skepp på stranden. På ett berg tvärs över sundet gjorde Sverre en valslunga och senare på kvällen slungade han stenar ner på fiendens skepp. När det mörknat begav sig Sverre tillbaka in i Sämsfjorden men lämnade kvar en mindre styrka, däribland sin son Sigurd Lavard. Denna kalla natt drev upprorsmännen Sverres folk på flykt. De flesta stupade. När Sverre fick reda på nederlaget blåste han till strid och bekämpade baglernas styrka vid Mugvallarna.
Upprorsmännens samlade styrka
var dock för stark i Ranriket, Kung Sverre fick bege sig norr ut igen. Biskop Nikolaus vinst över Kungen i Ranriket blev till ett allvarligt nederlag när de på hösten 1197 kom till Oslo. Där var den ”tappre” biskopen den förste att fly.

Mer läsning

Läs arkeolog Kristina Bengtssons utförliga redogörelse över slaget vid Stridsfjorden.

Läs hela Kung Sverres saga på heimskringla.no