Johans gård

Fastigheten Resö Mellangård 1/11 kallas i dagligt tal för ”Johans gård” efter dess siste invånare Johan Hilmersson.

 

Johan Hilmersson föddes 25 November 1890 av föräldrarna Hilmer Mattiasson från Tanums socken och Anna-Stina född Johansson från Naverstads socken. Hemmansägaren Hilmer Mattiasson och Anna-Stina Johansson vigdes den 20 Oktober 1882. Det är även vid denna tid som huset uppförs, vid mitten av 1880-talet. Huset, som så många andra hus på Resö, restes först i Lur för att därefter plockas ner timmerstock för timmerstock, numreras och därefter forslas till Resö där det på nytt sattes upp.

 

Hilmer och Anna-Stina Mattiasson fick tre barn, två döttrar och en son. De två döttrarna, Johanna Matilda  född 6 Augusti 1884 och Hulda Kristina född 24 Juli 1888, dog emellertid redan i tonåren av tuberkulos och lämnade Johan kvar som enda arvinge. Hilmer Mattisson lär huvudsakligen ha ägnat sig åt stenhuggeri[1] men han sysslade också med småfiske, han hade bl.a. del  två ekor. På jorden odlades råg, potatis och hö, gården har aldrig haft mer än en ko men det fanns höns och några får. Hilmer Mattiasson avled 1916. Anna-Stina levde till 1937, hon beskrivs som en gammal dam som på äldre dar mest satt på den blanksliten pallen, som fortfarande står kvar, framför den öppna spisen på en och rökte kritpipa[2].

 

Johan gifte sig aldrig utan levde på gården tillsammans med sin mor. Efter moderns död levde han där ensam till han var över 80 år gammal. Johan var en duktig arbetskarl som småfiskade med åleryssjor, gjorde dagsverken på gårdarna på ön och odlade både potatis och grönsaker. Tidigt kom han ut på Nordsjön, och utanför Skagen var han med och fiskade makrill. Under första världskriget tjänstgjorde han i flottan. Efter militärtjänsten övertog sedan jordbruket där han förutom  ko hade några katter, det sägs att det gick åt 3 liter mjölk om dagen till alla katterna . Förutom katter så tyckte han också om blommor och då främst tulpaner, som det berättas att han hade i mängder runt huset. Mot slutet av sitt liv övergick Johan till att odla morötter som han även hade till försäljning.

 

Johan Hilmersson förblev ungkarl i hela sitt liv och han införde få nymodigheter. Huset saknar alla moderna bekvämligheter som elektricitet, rinnande vatten och avlopp. 1970 skänkte Johan gården med tillhörande mark till Tanums Kommun mot att han fick en tryggad ålderdom på ålderdomshemmet Hedegården. Karl Johan Hilmersson dog 1971, 81 år gammal. I husförhörlängderna nämns han ömsom som hemmansägare, ömsom som fiskare. Han var, liksom sin far, och många andra på Resö och längs kusten en typisk representant för den nordbohuslänska binäringsfisket.[3]

 

Fastigheten omfattar ca 2 tunnland odlingsbar jord[4]. Bebyggelsen består av boningshus ladugård med kombinerat fähus och loge, och en redskabsbod

 

Byggnaderna ligger runt en gräsplan som på tre sidor har omgivits av stengärsgård, delar av en trädgård finns nordväst om huset. Den största delen samt den norra stengärsgårdenen är borta sedan vägen till reningsverket byggdes. Redskapsbodens baksida har förr upplåtits till brevlådor. Denna plats var en naturlig samlingspunkt för de som väntade på att postbilen skulle komma. Johan byggde ett litet tak över brevlådorna, han hade även enkla ”ljugar bänkar” stående på redskapsbodens baksida, dessa är numera borta.

 

 

 

 

Boningshuset

Stugan ,ett dubbelhus, har kök, rum och två kammare. Husets utformning är en av de vanligaste i trakten[5]. Ursprunget till hustypen är omtvistad, antingen har de så kallade enkelstugorna avdelats genom en plankvägg eller så har de utvidgats asymmetriskt med längsgående kamrar som tillbyggnad.

 

Boningshuset är timrat och är 1975 försedd med ny locklistpanel vilket inte överensstämmer med den tidigare panelen. Tidigare hade huset locklistpanel på tre sidor medan det på den fjärde sidan, ingångsgaveln, var försedd med slät panel. Gaveln lär ha varit ”tranad” (behandlad) med fisklevertran vilket medförde att färgen lossade i stora sjok.

 

Skorstenen är nymurad, tyvärr bevarades inte den gamla modellen utan en ny fyrkantig skorsten sattes upp.

Uthusen och ladugård

Ladugården stå kvar ungefär som den har varit i årtionde, tyvärr har den västra gaveln försetts med locklistpanel och målats med plastfärg. Vidare har vedboden byggt om och förkortats. I och med ombyggnaden försvann också den ursprungliga brädpanelen. Postlådorna är även flyttade från väggen till ett räcke längs vägen.

 

Trädgården

Trädgården nordväst om huset, som förr var igenvuxen, är nu nästan helt borta. När vägen upp till reningsverket byggdes drogs denna genom trädgården. En ny stengärsgård har byggts upp.

 

Från år 1972 har, först Tanums hembygdsförening och därefter Resö hembygdsförening, varje år anordnat en midsommarfest på gården. Detta har blivit en tradition och en samlingsplats för bofasta, sommarboende och resöbor i förskingringen. På Johans gård har man förutom det ursprungliga inventariet, som lösköptes från Allmänna arvsfonden av Svenska västkustfiskarnas avdelning 48 (Resö), samlat olika nytto och bruksföremål från Resö. Numera är gården ett hembygdsmuseum som är öppet på midsommarafton och ibland även under Tanums kulturveckor.

 

MIDSOMMARAFTON PÅ JOHANS GÅRD

Av Jens Eriksson

  1. De kommer i långa rader från kröken vid bastubadhuset.
    Att mötas vid Johans gård, vid den tid då mörkret besegrats av ljuset.
    Och barnen med kransar i håret från blommande ängar på ön
    vill dansa runt lövade stången i midsommaraftonen skön.
  2. Det dansas i färgglada dräkter i turer från gamla dar
    till låtar på dragspel och felor som minner från tider som var
    och hambo, mazurka och polskor går lätt över tuva och strå
    precis som för hundrade år sen de dansade likadant då.
  3. Man sjunger och dansar små grodor och jungfrun som går i en ring
    om jungfrun har grånat i håret så gör det ej alls någonting
    Ty ingen är grå eller gammal den kväll då det blommar så skönt
    och alla kan dansa runt stången som smyckats med blommor och grönt.
  4. Den knotiga apeln vid knuten den blommade även i år
    syrenens djupa grönska det är vad som återstår 
    ty syrenen den tillhör ju våren och grönskan midsommartid 
    vad skön är den tiden på året då himmeln är blå och vid
  5. En vinkåre drar ifrån väster, det rasslar i trädens blad
    den kommer där utifrån havet och den blir nog säkert glad.
    Ty stången som står mitt på gården han tror är en mast med ett rå
    men varför den smyckats med blommor det kan han nog inte förstå
  6. Ser mänskor som dansar inunder och spelmän som spelar till dans
    och tonerna som han hör ljuda är nästan så fina som hans
    När fordom han stämde sin fela och spela i tackel och tåg
    och skeppen for fram över haven på Nordsjön och Skageracks våg
  7. När dragspel och fela har tystnat och mänskorna har dragit hem
    då stannar det kanske nån enda – i skymningen syns inte vem.
    Han satt sig en stund för att drömma att se sig tillbaka och minns
    om hur det var här förr i tiden där det som ej längre finns.
  8. Det är inte Johan som vandrar iväg emot lagården ner
    Och Stina sen länge är borta, tulpanerna blommar ej mer.
    Det finns inga katter som jamar och säkert nån mat de ej fått
    ty gården den ligger så öde, när midsommarfolket har gått.
  9. Men stången står kvar lövad och grön och fåren de bräker som förr
    och vinden den rister i kransen det knarrar så smått i en dörr
    men natten är kort, snart förgår den, och morgonen kommer med ljus
    och sprider sitt guld över jorden och gården och Johans hus.

[1] Christine Östling; JOHANS GÅRD, MELLANGÅRD 1/11 1/16 mantal hemman, Resö, Tanums kommun

[2] Christine Östling; JOHANS GÅRD, MELLANGÅRD 1/11 1/16 mantal hemman, Resö, Tanums kommun

[3] Christine Östling; JOHANS GÅRD, MELLANGÅRD 1/11 1/16 mantal hemman, Resö, Tanums kommun

[4] Christine Östling; JOHANS GÅRD, MELLANGÅRD 1/11 1/16 mantal hemman, Resö, Tanums kommun

[5] Christine Östling; JOHANS GÅRD, MELLANGÅRD 1/11 1/16 mantal hemman, Resö, Tanums kommun

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *