Galtö

Ur boken ÖDEGÅRDAR I VÄTTE HÄRAD  av Gösta Framme

 

Första gången galtö nämns i några böcker är i biskop Eiynsteins ”Röda bok” som är skriven omkring år 1400. Det som beskrivs i denna bok är att ödegården på Galtö (Norra gården på Galtö) som fick betala  ½ tunna malt i kyrkoskatt. ”Ödegården Galtö” omnämns sedan i en jordebok från 1544. Gården Galtö (dvs Syd Galtö) får detta år betala 6 marker smör och 2 alba i ödelning samt ½tunna malt i ödelands skyld. År 1573 utgår de två ödeskatterna ”för norder Galtö”, och detta upprepas i senare jordeböcker.

 

1613 finns anteckningar om att Gunnar på Galtö tar ett stycke jord som ligger under hans gård. I en jordebok från 1624 står det att det finns två brukare på Galtö, dels ”Ivar på Galtö” och ”Gunder på Nordgaltö” med små skatter. Ödegården har alltså fått en egen brukare. Norra Galtö är först en ödegård under södra Galtö men blir 1650 en egen gård. Den sista danska jordeboken från 1650 är södra Galtö en skattegård under Skee medan Norra Galtö är en kronogård och lyder under Tjärnö socken. I den senare har kronan ½ tunna malt och i prästbol betalas 16 ½ sätting smör. Att smörskatten har stigit tas som ett tecken på att gården brukas för fullt.

 

Ödegården Norra Galtö är en medeltida gård. Röda boken omtalar att Skee kyrka 1391

ägde 12 öresbol i gården. Varför gården så tidigt som 1391 benämns som ödegård tros bero på pesten eller att digerdöden härjade svårt. Krig och tunga skatter bidrog säkert också till att gårdar lämnades öde men inte i lika stor utsträckning som pesten. Ett minne från ödetiden är namnet Ödegårdsberget, som visas på skifteskartan från 1872.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *