S/S Ada Gorthon

RESÖBOR I KRIGSHÄNDELSER

 

Den 22 juni 1942 var S/S Ada Gorthon på väg från Luleå till en nordtysk hamn med järnmalm. Ombord fanns det 22 man varav två från Resö, Oskar Svensson och Valdemar Persson. Vädret var vackert och man gick öster om Öland innanför den svenska territorialgränsen. Det gick rykten om att det fanns ryska ubåtar i området, men hittills hade inga svenska båtar attackerats. Stämningen ombord på Ada Gorthon var lugn och man kände sig trygga.

Klockan 12.10 den 22 juni 1942 torpederades fartyget av kapten Mochov på ubåten SC317. Utkiken på backen upptäckte ett ubåtsperiskop om babord på ett avstånd av 400-500 meter. Omedelbart därefter såg han en torpedstrimma. Utkiken varnade vakthavande styrman och sprang akterut för att varna den övriga besättningen. Utkiken hade kommit halvvägs till manskapsmässen när torpeden träffade midskepps i höjd med eldrummet. Fartyget bröts i två delar och på grund av den tunga lasten, förliga och aktra lastrummet vart och ett på 2000 ton järnmalm, gick Ada Gorton till botten på bara 30 sekunder. 14 man ur besättningen på 22 man omkom.

Terje Fredh gjorde en intervju med Oskar Svensson om händelsen utanför Öland

 

RESÖBOR RÄDDADES VID ÖLAND 

– Det var vanten till förmasten som räddade mej. Jag höll tag så nävarna stelnade. Det berättar matrosen Oskar Svensson från Resö, som tillsammans med sju andra besättningsmän blev räddade, när ångaren “Ada Gorthon” torpederades 1942 i Östersjön.

En annan bohuslänning som blev räddad var Valdemar Persson, matros från Resö. Däremot följde 14 man fartyget till botten. Torpederingen var den första som skedde i Östersjön av svenskt handelstonnage.

Det blev aldrig klarlagt vilken ubåt som sände iväg torpeden, men allt pekar på att det var en rysk. Efter torpederingen fick de svenska fartygen marineskort i Östersjön. Oskar Svensson hade på vintern 1942 mönstrat på “Ada Gorthon” i Göteborg. Resan gick dock inte längre än till väster om Oxelösund, där fartyget blev liggande tre veckor infrusen. Först i maj kunde fartyget lämna Oxelösund med sin malmlast.

Den 20 juni gick “Ada Gorthon” från Luleå med full last av malm för Tyskland.

Oskar Svensson berättar: – Vi var väster om Öland när smällen kom. Jag stod till rors och på bryggan fanns tredje styrman och på utkik en jungman. Jag såg torpedstrimman i vattnet och ropade “torped”. Därefter snurrade jag på rodret för att försöka gira båten från torpeden. När inte detta gick kastade jag mej ner för en lejdare och höll mej krampaktigt i ett räcke under ena bryggvingen.

När smällen kom hördes ett öronbedövande dån och luften fylldes av svart rök. “Ta det lugnt” , sade båsen när smällen kom. Därefter gick han ner i hytten för att hämta sitt bagage. Han kom aldrig tillbaka.

“Ada Gorthon” bröts av på mitten. Jag drogs ner i vattnet när de båda fartygs- halvorna sjönk. Jag kom flera gånger under vattenytan men såg varje gång ljuset ovan vattnet.

Till sist fick jag näsan ovan ytan och fick tag i vanten till förmasten. “Ada Gorthons” förskepp hade ställt sig på sned på botten, och toppen på förmasten stack upp ur vattnet.

Jag var chockad och drogs ner under vattnet av det oerhörda sug som rådde på olycksplatsen. PÅ håll såg jag flotten och ropade på hjälp. Flotten hade åror men saknade tollepinnar. Valdemar hörde till en av dem som kunde ro. Gubbarna på flotten lade sig ner skaföttes och använde fötterna som tollepinnar när de rodde ner mot Oskar.

De 14 övriga ombord, som hade vistats i maskin, hytter och i mässar, omkom.

– Det var vanten som räddade mej, säger Oskar. Hade jag inte fått tag i den så hade jag dragits ner för gott.

– Jag satt akterut i mässen och åt när smällen kom, säger Valdemar Persson. När vi kom upp på däck yrde det av malm och järnbitar sedan ångpannorna sprängts. Innan dess hade vaktmannen på backen ropat ner i maskin om torpeden. Maskinisten på vakt hann upp och räddade sig.

Persson berättar: – Vi lade oss på flotten och på pooptaket. När ”Ada Gorthon” sjönk tog det bara en halv minut så hade vi dragits under vattnet, men vi fick till sist tag i flotten. Tack vare att det var ljust och lugnt väder, så räddade vi oss. Nattetid eller i storm hade säkert alla blivit där ute.

– De fick dra loss mina händer från vanten, säger Oskar Svensson. Så stel och så krampaktigt höll jag för att överleva. Olyckan observerades från Bläsinge på Öland, och en fiskebåt var efter en kvart på plats och räddade de åtta, som togs in till Kapelludden.

När de räddade kom till Öland var de genomblöta och barfota. Oskar Svensson hade sko på en fot. Genom mäklarens försorg öppnade en handlare sin affär i Kalmar, så sjömännen kunde få kläder.

 Bildkälla: https://www.dykarna.nu/dykplatser/s-s-ada-gorthon-850.html

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *