Tomtningar

”Vid Bissens sydända finns en liten vik med sandbotten. På strandsluttningen N och NO om viken ligger omkring 20 bebyggelselämmningar, av vilka åtminstone 12 är stenkretsar. Den västligaste lämmningen är rektangulär och kan inte karakteriseras som stenkrets utan snarare som bodgrund. Övriga lämmningar utgöres av en stensträng och små stenanhopningar av svårbedömd karaktär.

Stenkretsarna är runda, ovala, halvrunda eller nära rektangulära och ligger på varierande höjd över havet upp till kanske fem meters nivå. Flera ligger intill en låg bergskantutan att berget har fått ersätta någon vägg i byggnaden. I tre stenkretsar bildar berget väggen på byggnadens NV sida. Spår av eldning kan iaktagas på flera ställen.” 

 

Ur Anonyma fiskelägen av Johan Pettersson

Stenkretsar eller tomtningar som de också kallas är lämningar efter enklare boplatser. Ofta är de runda eller ovala, ibland fungerar ett lodrät berg som en sida i tomtningen. 1916 skriver skolläraren i Grebbestad ett brev till antikverie Ekhoff angående ”ett slags egendomliga minnesmärke”.Tomtningarna som han beskriver fanns i ett större antal på Resö, 60-70 stycken större ringar 3-4 meter i diameter. Tomtningarna ligger utmed Resös norra och västra sida från Romleborg till Stenarsnubben. Tyngdpunkten av tomtningar ligger söder om hamnen vid Brygga och vid Oljeskär. På Bissenfinns ett 20-tal tomtningar, på Vadholmen två och en på Storesnart. Bissens tomtningar ligger huvudsakligen på södra delen av ön som vätter in mot hamnen. Tre tomtningar finns även på västsidan  och en eller två på den norra sidan vid Bisse rockerna. Vadholmens tomtningar ligger på den sydvästra stranden och på Storesnart i anslutning till där husen.

Arkeologer och historiker är inte riktigt överens om när tomtningarna användes mycket beror det nog på att det inte har gjorts så många arkeologiska undersökningar. I de få som är utgrävda har man funnit fynd som kan härledas till 1500- och 1600-talet , men av detta kan man bara veta att de användes under just denna period kanske användes de tidigare och även senare.

En lantmäterikarta från år 1720 omnämns Ulsholmen väster om Havstensund texten på kartan upplyser om att här är ”Nottedrag av gråseg, men i fornatijder warit af mackrill”. Av denna karta får man veta att här har det bedrivits fiske efter gråsej med vad men i forna tider har det bedrivits fiske av makrill. Forna tider avses här vara 1600-talet. Gråsejen var betydelsefull under 1500-talet, när torsk och annan fisk försvann från land under vintern stannade bråsejen kvar.

Utanför Fjällbacka användes tomtningarna så sent som under slutet av 1800-talet. Då användes de uteslutande under vårfisket av makrill. Arkeologiska undersökningar binder även vissa tomtningar till 1500-talets sillperiod.

Om detta fiske finns skrifter som talar om att särskilda främlingar låg »ute hos garnen i skären där sillen skall ingå»” Tomtningarna runt Resö och öarna omkring ligger vid platser med slät botten som är utmärkta som vadkastplatser.

Tomtningarna var inte privata utan fick tas i bruk av det fiskelag som först kom dit. Man byggde på dem lite och lade ut torr tång på marken där man skulle sova. Taket utgjordes troligen av en segelduk eller bara seglet från båten. Duken spändes upp med hjälp av en stör eller en åra så det bildades ett slags tält. Under låg männen tätt ihop packade för att hålla värmen. Varma stenar från eldstaden har nog också används till att hålla värmen.

Det är kanske från denna tid som Hamneholmen har fått sitt namn. På kartor från 1700- och 1800-talet står ”Hamneholmen” utsatt men alla husen ligger på norra sidan av Resö vid Stenarna. Hamnmöjligheter fanns ju på närmare håll vid Torresholmen eller vid Hummerholmen.